fundering
hur kan man älska en främling? det är nått som går runt i mitt huvud hela tiden. många säger att nej man kan inte älska en främling för man inte känner personen, men gäller det samma sak om personen är ens pappa? jag känner inte min pappa alls, har inte träffat han på ca 13 år, inte pratat i telefon med han på typ 3 år, skrivit till han på facebook lite och då har de varit så här typ: jag hoppas vi ses snart jag mår bra.
har jag rätt att va besviken på han? att han inte vill lägga sin tid på mig och ist gå och skaffa andra barn? inge fel på det, jag är så stolt över att vara storasyster till mina 3 småsyskon, men måste man inte ha nån kontakt med varandra bara för man bor flera tusen mil ifrån varandra? massa frågor går runt i mitt huvud, men jag får inga riktiga svar, eller vill jag ha ett riktigt svar? det ända jag vet att jag vill bevisa för han att jag kan bli nått utan att ha han vid min sida, visst jag älskar han, det gör jag. men att jag har blivit den jag är av min mamma&det är jag glad över, för hon är min bästa vän och min klippa!
nått han aldrig kan få är att se sitt första barn att växa upp, nått jag tror iaf att han kommer ångra i resten av sitt liv. to bad for him! för jag har blivit den han inte aldrig skulle kunna göra mig till!
far & minstingen
soliah ochosi breanna - älskade småsyskon
min älskade mamma
helt rätt gumman ! han kommer ångrat så mycket!<3